För många år sen nu gjorde jag mitt livs bästa resa. Vid den tiden var jag doktorand vid universitet och arbetade på en forskningsstudie kring barnfattigdom och konsumtion. Som en del i arbetet fick jag resa till en internationell konferens i Quito, Ecuadors huvudstad, och lyssna på forskare från hela världen.
Jag flög den långa flygningen själv och redan när vi skulle landa blev det ganska spännande. Den dåvarande flygplatsen i Quito var en av världens mest olycksdrabbade flygplatser på grund av att planen var tvungna att dyka väldigt brant när de skulle landa. Tack och lov hade jag en äldre man bredvid mig som vänligt berättade om hur landningen skulle bli så att jag inte var helt oförberedd.
Ner kom vi i alla fall och efter lång väntan kom vi också igenom kontrollen på flygplatsen. Jag minns känslan av att andas den höga, friska, tunna luften. Quito ligger 2850 meter över havet och jag kände mig ganska yr, matt och andfådd innan kroppen hade vant sig med höjden.
Under två dagar deltog jag på konferensen och lärde mig massor och hade många inspirerande möten. Det som verkligen satte sig i minnet kom dock senare.
Som forskare hade vi nämligen fått möjligheten att köpa till en egen extra resa till en forskningsstation som låg mitt i regnskogen. Vi flög dit med ett extremt litet plan och jag var väldigt glad att kliva ur det när vi landade. Därefter väntade buss på en skumpig grusväg, därefter båt och sedan bagaget på en bil. Japp, du läste rätt.
.
När vi väl kom in på området kändes allt ganska otäckt. Värmen, luftfuktigheten, de gigantiska träden och framförallt ljudet! Det låter väldigt högt i regnskogen hela tiden - av alla djur, insekter och växter. Det tog en stund att vänja sig. Men när jag väl hade gjort det var det helt fantastiskt.
Under dagarna i Amazonas hände många olika saker. Bland annat gick vi en nattlig promenad i regnskogen (med en liten tjej som var guide och bara hade en träpinne som vapen), vi åkte kanot på floden och besökte vattenhål. Jag fick se spindlar som fick våra spindlar i källaren hemma att framstå som minimala.
Jag fick ligga i en hängmatta och lyssna på alla ljud. Och jag fick infektion i ett öga på grund av att myggsprayen hade runnit ner i ögonen när vi gick i skogen på natten.
Mitt i allt detta hade jag ett av de häftigaste möten jag haft i mitt liv - både som forskare och barndomssociolog. Fråga mig nästa gång vi ses så ska jag berätta allt!
Sammanfattningsvis så älskar jag att resa. Att få uppleva nya platser, göra nya saker, träffa spännande människor! Därför jag också extremt glad över att jag nu har nått ett av mina mål - att arbeta med att arrangera dansresor.
Du kan åka med oss och Apollo och dansa fox, linedance eller west coast swing. Så himla roligt!! På de platserna kommer vi dock inte att vara ute i djungeln eller möta på stora spindlar. Däremot kommer vi upptäcka magiska stränder, njuta av värme och sol, dansa massor och äta riktigt god mat. Det blir ljuvligt!
Varmt välkommen!
Erika
LÄS MER OM RESORNA: www.dansresor.se
Comentarios