STOPP - min (dans)kropp! När närheten blir för nära – om gränser på och utanför dansgolvet

Jag fick en fråga efter mitt förra inlägg som är väldigt viktig att prata om. Inte för att definiera hur Fox ska dansas – utan för att prata om något som gäller i alla möten mellan människor, oavsett om det är på ett dansgolv eller någon annanstans.

Respekt. Samtycke. Kroppsintegritet.

Det finns en grundregel i allt mänskligt samspel. Kroppsintegritet ska alltid respekteras. Punkt.

Dans innebär fysisk kontakt, och just därför blir kroppsintegritet extra viktig. När vi möter någon i dansen möter vi också en person som vi inte känner, med egna erfarenheter, gränser och trygghetszoner.

Samtycke i dans betyder att närhet, rörelser och fysisk kontakt alltid ska vara ömsesidiga. Du kan aldrig anta att någon vill dansa nära, bli dippad eller ha mer intim kontakt – även om personen dansat så med någon annan tidigare. Samtycke i dans handlar om att fråga, läsa signaler och respektera ett nej eller en tvekan direkt.

Som ledare på Happy Dance pratar vi mycket om detta på kurserna. Inte om hur någon ska dansa, utan om hur vi beter oss mot varandra. Om att fråga vad som är ok, respektera kroppar och förstå att det som känns självklart för en person kan kännas obehagligt för en annan. Den typen av samtal borde vara en självklar del i alla klubbar, på alla socialdanser och i alla kurser.

För vi vet att många – både kvinnor och män – har blivit utsatta för oönskad närhet på dansgolv. Det finns massor av exempel på situationer som dansare ofta beskriver som obehagliga. Här är några som berättats för oss:

• Att bli "smekt" på nacke och rygg - upplevs ofta som för intimt

• Att få en oönskad kyss eller puss på kinden som "tack för dansen"

• Att någon börjar gnussa utan att fråga

• Att få händer för nära bröst, rumpa, på magen, och delar av benen

• Att bli lyft eller dippad utan att blivit tillfrågad först

• Att någon dansar väldigt nära fast personen själv försöker reglera avståndet

• Att någon håller fast i ryggen eller tynger på axlar - gör ofta ont

• Att någon trycker pannan mot ens egen panna - gör ofta ont i nacken

• Att någon ställer sig precis bakom i en tur och kommer väldigt nära

• Att någon pressar benet mot ens eget underliv

• Att bli "smekt" i håret - upplevs ofta som för intimt

• Att få "komplimanger" med sexuella anspelningar

• Att någon kramar en utanför dansgolvet bara för att man tidigare dansat

• Att någon masserar ens axlar utan att fråga under en paus

• Att någon håller en i armhålorna när de för en nedläggning eller liknande

• Att någon påtvingar tex benlyft och håller på låret

• Att vara på kurs där ledare säger till deltagare att göra turer som man själv inte är bekväm med (tex nedläggning)

• Att vara på kurs där ledare uttrycker sig sexistiskt

Tyvärr så vet vi också hur svårt det kan vara att säga ifrån i stunden. Man vill inte skapa dålig stämning. Man vill inte såra någon. Man är osäker på om något är ok eller inte. Man undrar om man är överkänslig. Man vill inte göra en scen. Så man ler, står ut och väntar på att låten ska ta slut. Det ska inte behöva vara så.

Ett tryggt dansgolv skapas inte av regler om stil eller teknik, utan av människor som visar hänsyn och respekt. Där det är självklart att backa om någon känns osäker. Där det är okej att säga nej. Där ingen ska behöva känna att de måste stå ut med något som känns fel.

Det här handlar inte om dansstil. Det handlar om mänsklig respekt.

Och den hör hemma överallt.

Erika och teamet

Happy Dance

Se vår checklista nedan som är en bra början för att börja skapa tryggare dansgolv för alla.

Checklista för ledare

• Prata aktivt om kroppsintegritet i kurser och på socialdanser.

• Lyft frågan regelbundet – inte bara en gång.

• Påminn regelbundet om att samtycke gäller varje ny partner – varje dans.

• Normalisera att fråga “är detta okej?” i undervisningen.

• Markera tydligt att oönskat beteende inte accepteras.

• Följ upp incidenter och ta dem på allvar.

• Skapa en kultur där deltagare vågar säga ifrån utan att känna skuld.

• Prata om att ansvar alltid ligger hos den som kliver över gränsen.

• Påminn om att olika personer har olika gränser – och att det är okej.

• Lär deltagare hur man kan reglera det fysiska avståndet i dansen

• Lär deltagare vilka platser som kan kännas obehagliga för danspartnern

• Lär deltagare att fråga och kommunicera med sina danspartners

• Låt deltagare diskutera vad som känns ok och inte

• Visa konkreta exempel på hur man kan fråga på ett naturligt sätt.

• Träna deltagare i att läsa kroppsspråk och signaler.

• Uppmuntra deltagare att avbryta en dans om något känns fel.

• Sätt upp tydliga regler och informera om dessa, samt om vilka konsekvenser som uppstår om någon bryter mot reglerna

• Skapa tydliga trygghetsrutiner och utse trygghetsvärdar som alltid finns att vända sig till.

• När du lär ut - ta aldrig för givet att alla deltagare vill dansa nära, bli dippade eller ha avancerade rörelser.

• Visa i ord och handling att det är okej att säga nej.

• Gör det tydligt att trygghet är viktigare än “stil” eller prestation.

• Uppmuntra ett inkluderande språk och bemötande i undervisningen.

  
  

• Lär dig dansa båda rollerna så att du får uppleva hur det kan kännas att vara både förare och följare - vad som kan vara obehagligt och varför

• Var ett föredöme – den kultur ni skapar sprids på hela dansgolvet.